Fru Holmén berättar
Idag stötte jag på den mest besynnerliga människa jag sett på länge. Jag spatserade i lugnan ro på ICA-nära, jag brukar handla där när det inte är så mycket som ska ner i matkassarna. Jag hade endast hunnit fram till bröden (som dock går att hitta precis innanför ingången) då jag såg en lite halv-sliten, halv-slug och halv-skum man gå med en korg i högsta hugg och titta på te. Han konstaterade högt att “det här går ut i november, det kan man då inte köpa”. Först tänkte jag att han kanske hade en sån där handsfri som så många har nu för tiden, ni vet en sån där liten lur man kopplar in i sin mobiltelefon. Ja, men så tittade jag lite närmare och såg att han varken hade någon lur i höger eller vänster öra. Då tittade jag mig omkring för att se om han kanske hade sällskap som bara råkat virra bort sig en liten bit, men nej, ingen så långt ögat kunde nå (det var ju tisdagsmorgon, inte många handlar på en tisdagsmorgon). Ja det var en konstig prick tänkte jag och fortsatte till mejeriprodukterna. När jag senare kom till frysdisken skådade jag honom igen, den här gången konstaterades det hej vilt om datum och priser på diverse varor. Jag stötte på honom flera gånger, alltid pratandes för sig själv. “Pannkakor kan man faktiskt tillaga själv!” Ja det hade han förstås rätt i.