När Herr H idag spatserade gatan fram, påväg hem efter en hård och slitsam arbetsdag blev han plötsligt tacklad till marken. Då han tittade upp såg han något blått och blurrigt susa därifrån i en ilande fart. Han reste sig snabbt upp, borstade av gruset på byxorna och hoppades innerligt att ingen såg honom. Vad pinsamt! En så respektabel man som han kan inte ses ligga på marken och kräla.
Som om ingenting har hänt går han vidare och när han passerar MAX blev han otroligt sugen på en hamburgare. Han tittade på klockan, Fru H skulle laga kåldolmar idag, hans favorit, men han skulle nog hinna med att ta en burgare också om han skyndade sig. När han väl kom in i restaurangen känner han genast doften av flottiga lökringar och nystekt kött. Det kurrade i magen och han möttes av ett leende i kassan. “Det vanliga?”, säger hon med sin käcka och vackra stämma. “Åh, nej, det har jag varken tid eller mage för idag. Det vankas kåldolmar i hushållet idag nämligen.” Medans han väntade på maten får han ett meddelande på telefonen: “Svanen har landat”. Det verkade som att det skulle bli en bra kväll.
Han glufsar snabbt i sig sin burgare och glömmer helt bort kåldolmarna då han börjar bege sig Töljetorget. På vägen dit skymtar han något som tycks liknar en halvnaken kvinna badandes i fontänen i Brunnsparken. Vid närmare åsyn ser han att det är fru Holmén som är i farten igen. Lite längre bort ser han något blått och volangprytt ligga på marken. Fru Holméns baddräkt.
Fru Holmén är inte halvnaken, hon är helnaken, och likt enval guppar hon hemtamt upp och ner i fontänen medan hennes duschcreme omvandlas till ett lödderberg som växer allt mer. Då och då kvittrar hon ur sig ett skrik för att celebrera att våren snart är här. Precis då kommer Euklides Bergman (han som fortfarande bor hemma hos sin moder, änkefru Bergman-Westibulit) utstegandes från Elsas Konditori. Medelålders och orörd som han är stannar han uppoch betraktar den nakna kvinnan i skumhavet.Morgongroggen kanske ställer till det lite, för i Euklides blickfång finns ingen korpulent dam i sina bästa år, utan en ung jungfru i viktklass rågbröd. Han tappar kartongen med mandelkubb och bara stirrar. Hur länge han står där vet han inte, men han vaknar upp av att hans moder skriker oroligt efter honom ut genom sovrumsfönstret som vetter mot parken. Hastigt torkar han saliv från mungiporna, plockar upp kartongen och springer hemåt.