Fru Holmén kände sig som ung på nytt när hon åter rattade den röda lilla sport-cabroileten som slickat mot den smala bergsvägen som slingrade sig mellan gröna träd och stenbumlingar med konstiga inskriptioner. Näsborrarna vidgades. Mat? Såhär dags? Hon tittade över de färgglada solglasögonen och de ilsket röda läpparna formade en förvånad min när vägen plöstligt blockerades av en otroligt svartmuskig man iklädd enadst ett par tighta finska porrisar och rhode island-dressing, från topp till tå.
Ett gapskratt hördes när fru Holméns psykolog stängde av svarven och satte sig nätt på sin stol igen.
– Och det var alltså sen den söta lilla fröken Hjortstock skapades?, han fick nått djuriskt i blicken.
– Ja, det är korrekt, nickade fru Holmén och vickade lite på gummistövlarna.Varför har du en sån här stol?, frågade hon.
– Ja, du vet väl att Mortenssen hade en gynekologmottagning här innan, jag behöll inventarierna. Lite exotiskt sådär. Min grej; som skiljer mig från hon galna kyckling-tantens mottagning… hon har flatlöss, du vet det va?…
Fru Holmén log ett stramt leende som pressade hakorna mot den svällande barmen.
– Får jag bjuda på lunch? frågade han och såg på henne med stirrande ögon.
– Lunch?, undrade fru Holmén torrt.
– Ja, då säger vi det, här får du!, Lineus Paddlock slängde över en burk “ravioli i gegg” och hon fångade den med precisionen hos en erfaren baseball-spelare.
– Det var gamle Mortenssens… han lämnade så mycket skit efter sig…
Den som har hängt med i svängarna fick sig en smaskig tråd att fundera vidare på… Huruvida dina spekulationer är spekulationer eller fantasier som kommer att infrias, det kan bara Fru Holmén själv svara på!