En vacker dag brister det för fru Holmén. Nu är hon rasande på posten och stadens alla brevbärare. Hon får alltid denna fru Grubels post. Hon brukar springa efter brevbärarna och säga dem ett och annat. Denna morgon orkar hon inte springa efter och där ligger brevet på hennes nyoljade köksbord. Hon funderar på att slänga det, men hon är så nyfiken så hon måste öppna det först och se vad som är i. Det är från den lokala tidningen, så det kan inte vara så fruktansvärt privat.
Hon sprättar upp kuvertet med brevkniven i mässing som hon fick av en god vän när denne varit i Tunisien. Fru Holmén blir genast förtjust när hon får se vad brevet innehåller. Inte mindre än tio trisslotter ligger där i. Hon börjar genast att skrapa glatt i hopp om att hon ska vinna några miljoner. När hon kommer till den sista lotten har hon nästan tappat hoppet, men man vet aldrig. Hon skrapar förskiktigt med andan i halsen och vänta, nej vänta… Är det inte? Jo, det är det! Tre rutor. Hon får komma till tv och skrapa! Hon kommer att få träffa Bengt Magnusson. Åh vad härligt! Hon har aldrig varit så lycklig. Hon ska genast ta en runda i staden för att leta efter en ny kjol att ha på sig dagen till ära.
När så den dagen kommer som hon får åka till tv-studion är hon så nervös att hon inte ens kan få i sig sin daliga frukost-skorpa med aprikosmarmelad. Med kurrande magen står hon sedan och väntar på att få skrapa. Hon funderar på vilken lott hon ska välja. Den 23e får det nog bli. Ja det blir bra. Nu kommer han, Bengt Magnusson, nu är det dags. Hon börjar svettas, och varför är hon så nervös? Hon börjar tänka på fru Grubel. Hade hon inte varit så trött den morgonen hade det varit fru Grubel som stod här idag. “NEJ! Jag borde inte stå här! Jag förtjänar det inte. Fru Grubel är den som borde vara här. Jag öppnade hennes brev och stal hennes trisslotter. Jag erkänner” Bengt tittar på henne med en förvånad min. “Jag undrade bara om du hade en angänem resa hit. Du fick ju resa så långt.” Säger han med sin hesa, väldigt manliga röst.