Stadsbiblioteket mellan Equus von Holmström och fru Holmén.
Med eller utan båt och sjö, det är helt upp till individen hur man ror tycker jag!
Väldigt bra sagt må jag säga! Nu skulle Ervin från Järfjället blivit mäkta stolt.
Ååååh, det skulle vara mig ett nöje att göra Ervin stolt! Redan när jag var liten kämpade jag för att få hans uppmärksamhet och kanske ett stolt ord. Har någon sett till honom sen den mystiska juninatten 2003?
Nej ack nej… Vad som hände den natten kommer för alltid att bli ett olöst mysterium. Somliga tror att han gick till sjöss, somliga tror att han blev bortrövad av gråsuggor. Själv tror jag icke på allt man hör. Jag tror han fick nog helt enkelt, kan ju inte vara lätt att vara så eftertraktad som den karln är. Ååå den som ändå fick sig en liten mumsbit av honom! Lycklig skulle man vara enda in i döden!
Den svalkande sommarbrisen smekte postkassörka Birgit Appelbaum när hon klev upp ur den lilla källarboutiquen, ut på trottoaren. Hon visste vad hon skulle göra; hon visste vad de andra förväntade sig av henne. Handväskan slog emot hennes höft när hon gick gatan fram. Trots att hon gick saktare än vanligt kändes det som om hon bara allt för snabbt närmades sitt öde.
Pastor Ljunggren stegade ut från Doris Tygsalong och lyfte på hatten för att hälsa på henne. Plöstligt fylldes hon av avsky. Alla dessa män i byn. Hon och de andra visste vad de sysslade med. Hon visste att bordellerna inte bara besöktes av stans ungdomar, nej, även de gamla gubbarna smög sig ut. Men det skulle bli ett slut på det nu. Tårtgaffeln i hennes handväska skulle skicka Ervin Johansson till helvetet. De andra skulle inse, när hans galoscher ströddes ut utanför Konsum, att DE hade tagit honom. Att det går så för den som befläckar stadens pittoreska rykte.
Och sedan dess har ingen sett Ervin Johansson… Jag undrar jag…
Jaa… vad ska man tro? Men Birgit Appelbaum? Vart det inte bara en tillfällighet att hon just den dagen var sugen på den godaste äppelkonjaken stadens källarboutique hade att erbjuda? Var det inte bara en ren tillfällighet att det var just den dagen Ervin Johansson försvann? Det har även talats om att Pastor Ljunggren själv hade något med saken att göra. Hans version av historien lyder som så…att han den dagen blev skickad av sin fru Märit, (som förövrigt hade ett förhållande med stadens högste vaktmästare, detta visste givetvis alla utom självaste pastor Ljunggren om givetvis) för att köpa en bit spilltyg som det skulle sys bordstabletter av till kvällens middagsbjudningen och när han klev ut från Doris Tygsalong mötte han den förtjusande Birgit som konstigt nog såg ovanligt besvärad ut idag. Detta var givetvis inget som fastnade på hans näthinna utan han fortsatte att promenera hemåt till prästgården och såg då med sina egna ögon hur Ervin Johansson tog sig en liten sup under den stora eken på Gröndalsvägen… Vi vet ju alla vad pastorn tycker om sådant. Ett ögonvittne såg pastorn gå fram till Ervin och vad som hände sen… Ja det kommer vi aldrig få veta.
Den höge vaktmästaren stod tillsammans med pastorskan bakom köksgardinen och såg pastorn gå fram mot Ervin. De hade inte väntat honom hem så tidigt, och pastorskan suckade högt att med en make som glömmer att han efter att ha kollat spilltyg faktiskt skulle till Majonnäserian som ligger uppe vid torget, så är det faktiskt omöjligt att ha en oskyldig affär med en vaktmästare. Mitt emot deras hus,
alltså tvärs över gatan satt fru Astrid Hyfvelspåhn ute på sin förstubro och gungade långsamt i sin gungstol. Lugnt och metodiskt klappade hon sin katt, som låg i knät, och spanade medelst kikare över in genom köksfönstretHon trckte på en liten knapp och mumlade in i en mikrofon i kragen att planerna fick göras om, “gubbfan kom hem tidigare än väntat”
500 meter därifrån stod änkeman Charles Ginseng och läste tidningen. Unge pojkspolingen Fransson cyklade förbi och kunde svära på att han såg änkemang Ginseng mumla in i sin rock innan han vek ihop tidningen och gick mot tobaksaffären runt hörnet
Inne i tobaksaffären stod gamle Signe och väntade otåligt på signalen som betydde att hon skulle utföra sin del i planen. Hon var förväntansfull och kände sig så där fruktansvärt pillimarisk som man gjorde när man var liten och hade hittat på bus. Äntligen skulle det ske. De hade planerat i månader, nästintill år och det fanns inget som skulle kunna gå fel…Trodde Signe, när plötsligt änkeman Charles Ginseng traskade in i butiken och hon blev så till sig av chock att hon nästintill svimmade och föll till golvet. Vad gjorde han här? De alla skulle ju stanna vid sina positioner, oavsett vad som hände…
Charles Ginseng riktade en revolver mot henne och bad med fast röst att hon skulle böja sig ner och öppna golvluckan. hon böjde sig långsamt ned och öppnade den och följde mannens anvisningar om att klättra ned för stegen. charles följde efter, ständigt med revolverpipan mot henne. Plöstligt stod de i vad som såpg ut som ett katakombsystem. Grus knastrade under skorna för varje steg de tog, och varje steg ekade långdraget under de höga taken. Tusen tankar virvlade genom SIgnes hjärna, hon försökte styrsla sina tankar och sammanordna dem till nån slags plan. en lösning. han hon bara bort till kvastförrådet trehundra meter bort skulle hon kunna springa in där, och sedan hämta sin motorcykel som hon gömt där. men ännu så länge gick hon och änkeman Ginseng och varje steg knastrade och ekakde under de väldiga taken. någonstans ovanför dem sopade syster Agnes ut grus ur vapenhuset och stängde kyrkporten. hon var nu ensam, med Herren som enda och ständiga sällskap.
Charles var väldigt förfärad över att det inte gått som de hade tänkt. Att pastorn aldrig kunde göra det han skulle, att de inte förstod från början att de skulle gå snett. Att tvinga ner Signe kändes förfärligt men nödvändigt. Planen kunde inte fortsätta som planerat och de var tvugna att ta till nödplanen. Allt eftersom de kom länger in i den i vad som tycktes vara en oändlig korridor börjadeCharles Ginseng bli mer och mer nervös, tänk om även det här skulle gå snett. Tänkt om signe skulle få för sig att springa in i kvastförrådet och rymma. Nej det fick inte hände! Charles tänkte så det knakade och kom på vad han skulle göra! Han stoppade ner revolverna i fickan och bad Signe att stanna ett ögonblick för han skulle förklara hur allt låg till. Givetvis talade han inte sanning utan…
sa till Signe att de hade ändrat planerna i sista sekund och skulle träffas allihop i det gamla lusthuset i björnebyparken, för att komma dit var de tvugna att ta denna väg för att inte bli sedda oc han sa sedan med ödmjukhet i rösten att han var så fruktansvärt ledsen om han skrämt henne med sin något brutala metod att få henne med sig. men givetvis fick ingen komma på dem…
Syster Agnes plockade upp sin nyckelknippa och fick snabbt farm den korrekta nyckeln som hon satte i låset och vred om. Dörren knarrede svagt när den gled upp. Hon försvann snabbt in bakom den och vred åter om låskolven. framför henne låg en gigantisk dubbelsäng där hon och Pastorn många gånger bedrivit otukt. Naturligtvis var hon inte tänd på gubben, allt var bara ett spel. “En affär”, som hon uttryckte det för de få som visste om det. Nu gick hon emellertid fram till det magnifika gustavianska skrivbordet och öppnade dess översta låda. hon plockade på sig en låda patroner och kände på bulan under linneklänningen, jo, Colten satt där under i sitt hölster. Såg gick hon fram mot det stora skåpet, den tredje och sista möbeln i rummet. hon försvann in i mörkret och ned för den trappa som
skymtade. exakt trettiofyra trappsteg senare stod hon i de väldiga katakomber som hade sitt centrum under kyrkan. de virvlande gångarna förgrenade sig under hela stan, och hade byggts på 1200-talet då staden anlagts, som ett skydd ifall staden skulle bli anfallen. Det brydde sig dock inte syster Agnes om ett dugg just nu. Hon stegade fram emot den permobil som stod i en skuggbelagd håla i
bergväggen. Det svaga surrandet från permobilens motor dämpades ju längre bort syster Agnes åkte…
—
det är fullt av förvecklingar i den lilla småstaden!
oo ja… alldeles för många. och om man skulle gräva i det tills man fick ett svar tror jag att man till slut skulle komma fram till att de alla var inblandade. Till och med Ervin själv!
Det är faktiskt mycket möjligt! och vem var Ervin? Är detta ett mysterium med förgreningar ända upp på regeringsnivå?
Mycket möjligt, mycket möjligt. För att inte säga troligt. Kan vara så att Ervin har kommit att bli en legend. Skulle man gå fram till vem som hellst på gatan och fråga vem han är, skulle man få till svar “men vet du inte det?” men jag tror ingen skulle kunna svara på vem han egentligen är… det är som med hönan och ägget. vem kom först? Ervin eller myten?
Och framför allt: vad hände med den efter Ervin döpta pizzan Ervin Special på den lokala pizzerian? försvann den, eller blev den snarare en succé för att alla ville smaka av den? Kanske var pizzeriaägaren hjärnan bakom Ervin-myten?
jag var nyligen i italien och satte mig ner på en pitoresk liten pizzeria för att njuta av en äkta typisk italiensk pizza och vad ser jag på menyn om inte Ervin Special! så pizzan är sannerligen inte försvunnen som Ervin, de lever vidare och sprids världen över… Kanske var pizzaägaren hjärnan bakom myten, eller var pizzaägaren helt enkkelt ett geni? Är det så att även Ervin gömmer sg i Italien?
Det är vårt hetaste spår just nu!
Kanske… var det Ervin i egen hög person som serverade mig pizzan? Utan att jag märkte det?
Frågetecknena hopas! jag vet inte, jag har aldrig vart i Italien! :-O vi kommer nog aldrig få veta… Ååå vad fasansfullt det känns!
Jaa, även jag känner kalla kårar längs med ryggraden!
Rysningar enda nerifrån tårna…