Author: admin

Världen är uppochner

Det var först när han hängde uppochner i sin knävecksstång som begravningsmästare Edgar J Hanover insåg hur sant reklamen talade. Världen var sannerligen upp och ner. Den cognacskupa som tidigare alltid varit halvfull tedde sig ur det här perspektivet mer halvtom. Det skrämde honom. Saker som tidigare stått stabilt och solidt på sina platser i hyllor och på golv runt om i den marockanskt inredda lokalen svävade nu spöklikt uppochner. Han hävde sig våldsamt ner på golvet igen, hans nya meditationsställning fyllde inte alls sitt syfte.

Han tog raskt på sig sin manchesterhatt och tillhörande kavaj och lämnade begravningsbyrån. Ärligt talat hade det varit helt dött hela dagen.

När han kom ut på trottoaren höll han på att snubbla på Inez Rodriguez som låg tvärs över vägen precis där hon landat efter att ha blivit utkastad från La Castrita under natten. Hon hade ett bakfyllans skimmer över ansiktet. Edgar hörde något. Ett surrande och pustande, det stod helt klart. Plötsligt såg han i ögonvrån hur badhusmästarinna Sävy Holmström-Gandhi kom ångande på sin enhjuling. Det var i sista sekunden som Edgar kunde rädda Inez från att få kroppen delad i två av ett för vintern preparerat enhjulingsdäck med dubbar. Sävy försvann mot horisonten med ett avtagande gnisslande ljud helt oberörd av det just utspelade dramat, hon hade stora solglasögon och en dunkade eurodiscorytm som pulserade i de väldiga hörlurarna. Men kvar på platsen fanns Begravningsentreprenören och Fyllot. Såhär på nära håll var Inez riktigt attraktiv, tänkte Edgar. Och speciellt hennes hår: vilken lyster! Men vänta nu — han förde handen mot hennes hår då Inez vaknade till liv och gav ifrån sig ett högt tjut. Hon kastade sig bak och slog huvudet i tegelväcken. Hon tuppade av igen. Men visst hade han sett rätt. Det var inte hår, det var krasse! En böljande kalufs av krasse växte hur hennes kranium, kanske var det därför hon alltid hade hatten på sig. Kanske var det därför hon alltid serverade så goda smörgåsar på de sandwichpicknickseftermiddagar de hade haft ihop i ungdomskören när de var unga. En väl förborgad hemlighet, och nu var det inte bara hon som visste om den, även byns begravningsentreprenör visste allt om den böljande grönskan på hennes nordkalott. Han bar skyndsamt iväg henne till Rektalgränd där han visste att hannes mamma bodde, lämnade henne utanför dörren i en fruktkorg som stod där och skuttade stressat därifrån innan modern hann öppna dörren. Men mamman var inte hemma, tvärtemot sprang han in i henne när han rundade hörnet Fissurvägen/Mandelgränd och han häpnade. Hon var klädd endast i en klänning av pastrami och patanegraskinka. Hon stelnade till när deras blickar möttes och sprang sedan hemåt. Han hörde hur hon snubblade över sin dotter på väg in. Världen var sannerligen uppochner, och han var bjuden.

Att jordens undergång var nära stod sedan fullständigt klart för Edgar när han var på väg in till Biljarspalatset, dit han alltid gick när han behövde dränka sina sorger i ett gott parti Snookers. På gångvägen utanför höll han nämligen på att bli nedsprungen av en man. Edgar antog att han var i det närmaste naken bortsett från sina tighta finska porriskalsonger, men det var ändå svårt att avgöra under allt det kroppshår som böljade över hans sydeuropeiska hud. Edgar J stapplade in på biljarden. Frågan var hur många partier som skulle behövas för att vrida världen rätt igen. 180 grader fordrades för att undvika undergången. Hur skulle detta sluta? Tre hundra meter därifrån drog fru Holmén efter andan. I en lägenhet inredd i nykolonial stil fick hon syn på något hon länge bävat för. Även hon hade hört talas om tv:s reklam och hon kunde skriva under budskapet på direkten.

The beginning

Café Semlan på biblioteksgatan, samtal mellan fru Holmén och gubben Torstensson. 

Vet du vad? De har anställt en ny kille i charken på ica!

 Åh! Vad skoj! Hette han möjligen Sivert? Eller Stiv kanske?

Nej den här mannen hette herr Hortlund minsann. En sniken jävel!
Han klagade på fågelskit (eller som han så fint uttryckte sig: “fågelspillning”) på en av infartsskyltarna, att det gick för långsamt i chark-kön och att den övriga personalen var allmänt sölig. Själv skulle han minsann kämpa för förändring och förbättring!

Haha, Herr Hortlund är en jävla slafsröv. Du ska se när han själv kryssar med kundvagnen. Inte jävlar är han blixten då inte!

Det är ju inte utan att man blir lite inspirerad. Det är precis vad jag sa jag på hembygdsmuséet, men de tyckte inte samma.

Men där brukar de väl inte vara så noga med petitesser? Jag såg dem sätta upp en tavla en gång, med hubbabubba, jordgubbssmak!

Gosh, de har ju ingen smak! Då var nog min snorloska i gardinen något fylligare dekoration ^^

Ja det tror jag absolut! 

En dag på jobbet

 – Jag stötte på Herr Hortlund när jag storhandlade på Coop igår. I avdelningen för diverse skurmedel. Han plockade på sig både det ena och det andra. Jag undrar jag vad han ska med allt det till. Om det bara är vårstädning på gång eller om det har planterats lik i garderoben…

– Eller om haschordlingen börjar slaska av sig på möblemanget! Det är ju han som förser hela stans “kändiselit” med partydroger via ett litet postorderföretag med boxadress i Laholm.

 – Mats Matsson berättade för Dagsbladet i en fängslande artikel om rosodling att man kan använda just diskmedlet Yes som gödsel. Kan det finnas något samband?

– Det tror jag säkert. Som stadens mest framträdande blomexpert i Kanal Digital och Dagsbladets “Grönt och Lummigt”-spalt så har ju naturligtvis han ett nära samarbete med herr Hortlund. Det snortas allt från hampa till flertåig palsternacka och allt sköljs ned med ett stort glas Vademecum.

 – När jag tänker efter såg jag något grönt sticka ut från Herr Hortlunds vänstra inneröra. Givetvis tänkte jag inte mer på det utan antog att det bara var lite spenat från gårdagens middag. Men kan detta vara en bieffekt måntro?

– Nja, det kanske var lite spenat, eller hans mobila lager av “medel” som han har med sig om han skulle få en blixtbeställning ute på fältet så att säga. För han använder det inte själv, inte längre. Han tog sig ur det där och började tjäna de stora pengarna istället.

 – Även ICA blir indraget i detta svindlande pussel. Hans jobb där är endast en täckmantel för att kunna sprida sina varor smidigt och enkelt bland ostar och diverse salami.  Jag blir inte förvånad om han har kumpaner i flera affärer runt om i landet.

– Naturligtvis. Är kanske ICA-chefen insyltad i detta också, eller är det herr Hortlund som på eget bevåg bedriver denna rekrytering?

 – Ägarna har beordrat att en utredning omedelbart ska startas. Man har upptäckt fiffel, men ännu inte kommit på vem som ligger bakom det hela. Än går Hortlund säker men ICA-personalen kan vara slugare än man tror..

– Ska du ange honom? Herr Hortlund Kan säkert få det att se ut som att allt är erat fel och så blir det prick i registret!

 – Imorse fann man en Yes-fläck på inventeringsprotokollet han utförde innan han stängde för dagen…

– Och naturligtvis blir det locket på och “Inga kommentarer” från Hälskoinspektionens ledning.

 – Givetvis. Vi vet ju hur dom hanterar sådana här saker. Och Mats Matsson som är så populär bland det svenska folket skulle kunna komma undan med vad som helst. Om han så gick och pallade äpplen på fru Kölnés trädgård eller rånade den lokala mejerifabriken skulle han aldrig misstänkas.

– Nej. När du tänker efter, har du inte sett honom lite väl ofta på ICA på sistone? Kanske i sin skogsgröna flanellskjorta?

 – Jo, nu när du säger det har jag sett en man jag tyckt verkar bekant men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vem det var. Men det måste ju ha varit han.

– Inte riktigt kunnat placera honom? Han är en sån där man känner igen men aldrig minns vem han är. Om han inte har sin flanellskjorta som faktiskt har blivit hans signum. Han hade nog nått annat på sig då, kanske sina gå-bort-skor.

 – Ja så måste det ha varit. Med de finaste kalasbyxorna. För att förvirra allmänheten.

– Just så! kanske med en flaska dressing chevalereskt uppstickande ur bröstfickan där han annars har sånna där fröpinnar där man skriver “gurka” och “majonnäs” när man sår.

 – Ja, så måste det ha varit. Kanske var det han som frågade efter en 150 gram superstar, med räksallad och en trocadero. För att inte dra så mycket uppmärksamhet till sig utan ger skenet av att vara en skum gubbe som hör hemma i Rothoffsparken.

– Just så! Och Fru Hortlund, är hon insatt i allt det här eller knegar hon bara på på Hallonfabriken som om inget hade hänt?

 – Man kan förvisso tro att hon är ovetande, men hon ljuger för sig själv och låtsas som ingenting. Hon vill inte veta av sin mans stolligheter, men du vet ju vilken charmör han är så hon kan bara inte förmå sig med att lämna honom. Som alla kvinnor vill även hon ha en man vid sin sida som kan mätta hennes behov.

– It’s All ‘Bout Sex, sjöng Yngwie Malmsten när han var på sin folkparksturné som såklart även passerade stan. Han sjöng just den låten med extra feelin’ och fru Hortlund var säker på att han spände ögonen i just henne varje gång han sjöng refrängen.

– Hon är en riktigt mansslukerska den där kvinnan!

– Men ändå stannar hon och nöjer sig med herr H?

 – Inte nöjer hon sig med endast honom. Men hon kan bara inte släppa taget, de har det så bra i sängkammaren. Men båda har de sina hemligheter. Jag tror att även han vet om det.

– Usch, så smutsigt! gah!

 – Det sägs ju att fru Holmén skulle vara herr Hortlunds älskarinna.

– Nakenbadandets mästarinna… alltid har hon ett finger med i spelet! usch!

– Henne blir man aldrig av med. Hon kommer troligen fortsätta skapa kalabalik även i graven.

– Naturligtvis! Några oäkta barn som dyker upp varje decennie fram tills 2067.

 – Då undrar jag vad det har blivit av Stiv Baboscha? Har du hört något från honom på senaste tiden? På tal om oäkta barn…

– Åh gud. Honom vill jag inte prata om! Om hans systrar då?

 – Liljan och Marit menar du?

– Det minns jag inte, men så kan det ha varit!

 – De åkte på en roadtrip 1996 och har inte hörts av sen dess.

– “Hejdå, vi ses i San Diego”, sa de och lyfte på hatten. de hade alltid så glänsande hår!

– Jag har alltid avundats deras hår…

– Jag med!

 – Man skulle ha frågat vad dom gjorde för att hålla det så glänsande, men nu är det försent.

– Ja… attans!

Rolinda Herenius

DAGENS MÄNNISKA

Rolinda Herenius En 56-årig kvinna som tuggar tuggummi på ett mycket remarkabelt sätt. Idisslar är ett bättre ord. Med framtänderna. Och så viftar hon nervöst med näsvingarna när hon pratar. Hennes pappa var flygofficer men skolade om sig till sjökapten; sen såg man honom aldrig mer. Modern är numera 84-årig hitkvinna (hitman fast i kvinnligt genus). Hon använder en viss uppsättning hjul till sin permobil när hon är ute på yrkesuppdrag, varför polisen jagar “Knarriga döden” som kör en permobil med hjul som lämnar avtryck av stycken från höga visan i torv, mull och andra mjuka underlag. Rolinda är i alla fall korvkioskbiträde och hjulbent och äter endast knutarna på varmkorven, hon brukar ge sig till att gnaga av dem på kundernas korvar. Somliga uppskattar sånt. Herr Molander till exempel (synnerligen äcklig man)…

Ett liv med Hortlund

Sen onsdagseftermiddag, telefonsamtal mellan herr Juhlin och fru Zetterberk.

Själv handlade jag på hemköp, min brors val, blä!

DU slapp ju iaf gå in på ica, och låta alla minnen av herr Hortlund hoppa på dig… Ica-interiören får mig alltid att tänka på denna man.

Jag tänker ständigt på den mannen!

Jag med! ser honom speglas i fönstret och så vänder jag mig hastigt om, men möts bara av intet.

Han kommer nog förfölja oss länge, det är väl bara att inse…

Jag har lärt mig leva med honom, sätter till och med fram en extra gröttallrik om mornarna.

Ja jag brukar alltid lämna ena tandborstsmuggen ledig.

Men aldrig ett spår av tandkrämssaliv nere i botten på den? Den är som ny?

Ja man skulle inte kunna tro att det gått tre år sen jag köpte den.

Har han hängt med dig så länge?

Ja det måste ju vara det, med tanke på att det var så längesen jag köpte muggen.

gosh! känns som att han kom in i mitt liv typ förra veckan eller så… läskigt!

Ja så känns det för mig med! Jag har väl inte insett hur fort tiden har gått. Och vad har hänt? Vart tog tiden vägen? Kanske tog den en sista-minuten till Moskva.

kanske… jag har då ingen annan förklaring… jag känner mig bestulen på tre år minus en vecka. det är vad herr Hortkund har gjort oss!
Hortlund, inte Horkund, TYP.

Men är inte Hortlund även en horkund?

Det där har jag inte fått bekräftat.

Men det skvallras om saken. Han kanske inte är den fina mannen han ger sken av att vara.

Nej, visst är kavajen alltid väl stärkt och byxorna har sina prydliga pressveck, men under de fina kläderna döljer sig månne en mer karaktärssvag man än vad Fru Hortlund anade när hon sa “ja” i Örkelljunga Folkpark den där våren.
Nu gastade glassbilen till här utanför.

Då måste du ju springa ut!

Nej för fan.
Jag väntar på korvbilen.

Någon som skulle passa utmärkt till en sådan chaufför är fru Holmén!

Verkligen! Hon är “tokig i korv” som man säger.

Vi kanske skulle ta och starta ett sådant företag, vi skulle nog tjäna många pengar på det!

Ja, eller hur! Vi kan höra med fru Holmén om hon vill vara omslagsflicka!

Ervin från Järfjället

Stadsbiblioteket mellan Equus von Holmström och fru Holmén.

Med eller utan båt och sjö, det är helt upp till individen hur man ror tycker jag!

Väldigt bra sagt må jag säga! Nu skulle Ervin från Järfjället blivit mäkta stolt.

Ååååh, det skulle vara mig ett nöje att göra Ervin stolt! Redan när jag var liten kämpade jag för att få hans uppmärksamhet och kanske ett stolt ord. Har någon sett till honom sen den mystiska juninatten 2003?

Nej ack nej… Vad som hände den natten kommer för alltid att bli ett olöst mysterium. Somliga tror att han gick till sjöss, somliga tror att han blev bortrövad av gråsuggor. Själv tror jag icke på allt man hör. Jag tror han fick nog helt enkelt, kan ju inte vara lätt att vara så eftertraktad som den karln är. Ååå den som ändå fick sig en liten mumsbit av honom! Lycklig skulle man vara enda in i döden!

Den svalkande sommarbrisen smekte postkassörka Birgit Appelbaum när hon klev upp ur den lilla källarboutiquen, ut på trottoaren. Hon visste vad hon skulle göra; hon visste vad de andra förväntade sig av henne. Handväskan slog emot hennes höft när hon gick gatan fram. Trots att hon gick saktare än vanligt kändes det som om hon bara allt för snabbt närmades sitt öde.

Pastor Ljunggren stegade ut från Doris Tygsalong och lyfte på hatten för att hälsa på henne. Plöstligt fylldes hon av avsky. Alla dessa män i byn. Hon och de andra visste vad de sysslade med. Hon visste att bordellerna inte bara besöktes av stans ungdomar, nej, även de gamla gubbarna smög sig ut. Men det skulle bli ett slut på det nu. Tårtgaffeln i hennes handväska skulle skicka Ervin Johansson till helvetet. De andra skulle inse, när hans galoscher ströddes ut utanför Konsum, att DE hade tagit honom. Att det går så för den som befläckar stadens pittoreska rykte.
Och sedan dess har ingen sett Ervin Johansson… Jag undrar jag…

Jaa… vad ska man tro? Men Birgit Appelbaum? Vart det inte bara en tillfällighet att hon just den dagen var sugen på den godaste äppelkonjaken stadens källarboutique hade att erbjuda? Var det inte bara en ren tillfällighet att det var just den dagen Ervin Johansson försvann? Det har även talats om att Pastor Ljunggren själv hade något med saken att göra. Hans version av historien lyder som så…att han den dagen blev skickad av sin fru Märit, (som förövrigt hade ett förhållande med stadens högste vaktmästare, detta visste givetvis alla utom självaste pastor Ljunggren om givetvis) för att köpa en bit spilltyg som det skulle sys bordstabletter av till kvällens middagsbjudningen och när han klev ut från Doris Tygsalong mötte han den förtjusande Birgit som konstigt nog såg ovanligt besvärad ut idag. Detta var givetvis inget som fastnade på hans näthinna utan han fortsatte att promenera hemåt till prästgården och såg då med sina egna ögon hur Ervin Johansson tog sig en liten sup under den stora eken på Gröndalsvägen… Vi vet ju alla vad pastorn tycker om sådant. Ett ögonvittne såg pastorn gå fram till Ervin och vad som hände sen… Ja det kommer vi aldrig få veta.

Den höge vaktmästaren stod tillsammans med pastorskan bakom köksgardinen och såg pastorn gå fram mot Ervin. De hade inte väntat honom hem så tidigt, och pastorskan suckade högt att med en make som glömmer att han efter att ha kollat spilltyg faktiskt skulle till Majonnäserian som ligger uppe vid torget, så är det faktiskt omöjligt att ha en oskyldig affär med en vaktmästare. Mitt emot deras hus,
alltså tvärs över gatan satt fru Astrid Hyfvelspåhn ute på sin förstubro och gungade långsamt i sin gungstol. Lugnt och metodiskt klappade hon sin katt, som låg i knät, och spanade medelst kikare över in genom köksfönstretHon trckte på en liten knapp och mumlade in i en mikrofon i kragen att planerna fick göras om, “gubbfan kom hem tidigare än väntat”

500 meter därifrån stod änkeman Charles Ginseng och läste tidningen. Unge pojkspolingen Fransson cyklade förbi och kunde svära på att han såg änkemang Ginseng mumla in i sin rock innan han vek ihop tidningen och gick mot tobaksaffären runt hörnet

Inne i tobaksaffären stod gamle Signe och väntade otåligt på signalen som betydde att hon skulle utföra sin del i planen. Hon var förväntansfull och kände sig så där fruktansvärt pillimarisk som man gjorde när man var liten och hade hittat på bus. Äntligen skulle det ske. De hade planerat i månader, nästintill år och det fanns inget som skulle kunna gå fel…Trodde Signe, när plötsligt änkeman Charles Ginseng traskade in i butiken och hon blev så till sig av chock att hon nästintill svimmade och föll till golvet. Vad gjorde han här? De alla skulle ju stanna vid sina positioner, oavsett vad som hände…

Charles Ginseng riktade en revolver mot henne och bad med fast röst att hon skulle böja sig ner och öppna golvluckan. hon böjde sig långsamt ned och öppnade den och följde mannens anvisningar om att klättra ned för stegen. charles följde efter, ständigt med revolverpipan mot henne. Plöstligt stod de i vad som såpg ut som ett katakombsystem. Grus knastrade under skorna för varje steg de tog, och varje steg ekade långdraget under de höga taken. Tusen tankar virvlade genom SIgnes hjärna, hon försökte styrsla sina tankar och sammanordna dem till nån slags plan. en lösning. han hon bara bort till kvastförrådet trehundra meter bort skulle hon kunna springa in där, och sedan hämta sin motorcykel som hon gömt där. men ännu så länge gick hon och änkeman Ginseng och varje steg knastrade och ekakde under de väldiga taken. någonstans ovanför dem sopade syster Agnes ut grus ur vapenhuset och stängde kyrkporten. hon var nu ensam, med Herren som enda och ständiga sällskap.

Charles var väldigt förfärad över att det inte gått som de hade tänkt. Att pastorn aldrig kunde göra det han skulle, att de inte förstod från början att de skulle gå snett. Att tvinga ner Signe kändes förfärligt men nödvändigt. Planen kunde inte fortsätta som planerat och de var tvugna att ta till nödplanen. Allt eftersom de kom länger in i den i vad som tycktes vara en oändlig korridor börjadeCharles Ginseng bli mer och mer nervös, tänk om även det här skulle gå snett. Tänkt om signe skulle få för sig att springa in i kvastförrådet och rymma. Nej det fick inte hände! Charles tänkte så det knakade och kom på vad han skulle göra! Han stoppade ner revolverna i fickan och bad Signe att stanna ett ögonblick för han skulle förklara hur allt låg till. Givetvis talade han inte sanning utan…
sa till Signe att de hade ändrat planerna i sista sekund och skulle träffas allihop i det gamla lusthuset i björnebyparken, för att komma dit var de tvugna att ta denna väg för att inte bli sedda oc han sa sedan med ödmjukhet i rösten att han var så fruktansvärt ledsen om han skrämt henne med sin något brutala metod att få henne med sig. men givetvis fick ingen komma på dem…

Syster Agnes plockade upp sin nyckelknippa och fick snabbt farm den korrekta nyckeln som hon satte i låset och vred om. Dörren knarrede svagt när den gled upp. Hon försvann snabbt in bakom den och vred åter om låskolven. framför henne låg en gigantisk dubbelsäng där hon och Pastorn många gånger bedrivit otukt. Naturligtvis var hon inte tänd på gubben, allt var bara ett spel. “En affär”, som hon uttryckte det för de få som visste om det. Nu gick hon emellertid fram till det magnifika gustavianska skrivbordet och öppnade dess översta låda. hon plockade på sig en låda patroner och kände på bulan under linneklänningen, jo, Colten satt där under i sitt hölster. Såg gick hon fram mot det stora skåpet, den tredje och sista möbeln i rummet. hon försvann in i mörkret och ned för den trappa som
skymtade. exakt trettiofyra trappsteg senare stod hon i de väldiga katakomber som hade sitt centrum under kyrkan. de virvlande gångarna förgrenade sig under hela stan, och hade byggts på 1200-talet då staden anlagts, som ett skydd ifall staden skulle bli anfallen. Det brydde sig dock inte syster Agnes om ett dugg just nu. Hon stegade fram emot den permobil som stod i en skuggbelagd håla i
bergväggen. Det svaga surrandet från permobilens motor dämpades ju längre bort syster Agnes åkte…

—

det är fullt av förvecklingar i den lilla småstaden!

oo ja… alldeles för många. och om man skulle gräva i det tills man fick ett svar tror jag att man till slut skulle komma fram till att de alla var inblandade. Till och med Ervin själv!

Det är faktiskt mycket möjligt! och vem var Ervin? Är detta ett mysterium med förgreningar ända upp på regeringsnivå?

Mycket möjligt, mycket möjligt. För att inte säga troligt. Kan vara så att Ervin har kommit att bli en legend. Skulle man gå fram till vem som hellst på gatan och fråga vem han är, skulle man få till svar “men vet du inte det?” men jag tror ingen skulle kunna svara på vem han egentligen är… det är som med hönan och ägget. vem kom först? Ervin eller myten?

Och framför allt: vad hände med den efter Ervin döpta pizzan Ervin Special på den lokala pizzerian? försvann den, eller blev den snarare en succé för att alla ville smaka av den? Kanske var pizzeriaägaren hjärnan bakom Ervin-myten?

jag var nyligen i italien och satte mig ner på en pitoresk liten pizzeria för att njuta av en äkta typisk italiensk pizza och vad ser jag på menyn om inte Ervin Special! så pizzan är sannerligen inte försvunnen som Ervin, de lever vidare och sprids världen över… Kanske var pizzaägaren hjärnan bakom myten, eller var pizzaägaren helt enkkelt ett geni? Är det så att även Ervin gömmer sg i Italien?

Det är vårt hetaste spår just nu!

Kanske… var det Ervin i egen hög person som serverade mig pizzan? Utan att jag märkte det?

Frågetecknena hopas! jag vet inte, jag har aldrig vart i Italien! :-O vi kommer nog aldrig få veta… Ååå vad fasansfullt det känns!

Jaa, även jag känner kalla kårar längs med ryggraden!

Rysningar enda nerifrån tårna…

Manligheten

Alldeles nyss i Strömsundsparken, bredvid statyn av Greve Fallos-de Phnask. Samtal mellan Efva Nillströmmer och Erik med foten.

Åt du upp HEEEELA själv? du äter som en riktig karl! Som herr hortlund!

Givetvis! Ja han är en redig karl han! Önskar du inte ibland att du var lite mer som han?

Jag har aldrig sett honom, men givetvis önskar jag att jag kunde vara lika mycket man som han och hans hustru.

Underkläder

Fiket igår vid lunchtid, Fru Holmén i samtal med änkefru Oakland-Brygga.

Det sprang en hare framför tåget, liksom i samma riktning. Den var inte smart den!

Men jävla hare!

Den hade tur för tåget skulle ju precis stanna men det kunde ju inte den veta.
Nej… det kunde den faktiskt inte! den hade tur-tur-tur!

Jaaa! Lilla dumma hare

Indeed!

Och måste konstatera vad jag är för storlek. När jag är klar är hon på mig som en igel igen, men jag ville ju ha trosor också, än en gång skulle hon konstatera vilken modelltyp och storlek jag är. Åh jobbiga människa!

Vem?

Hörde du inte vad jag sa innan?
Expediten ryckte upp dörren när jag provade bhar igår, skulle absolut stå kvar och konstatera vilken storlek jag var, att det var en underbar bh och skulle jag inte på bröllop? För då köper man ju såna fina underkläder..