Ny medarbetare i charken

I måndags började en ny medarbetare hos oss. Hon heter Else-Marie och det är ytterst nöjsamt att vistas i hennes närhet. Jag förundras över hennes förmåga att hantera kunderna. Samtidigt som hon är den trevligaste varlese jag någonsin mött och kan charma en människa surare än den suraste citrusfrukt kan hon med en otrolig bestämdhet få Franklin att uppföra sig när han kommer för att “köpa” rökt torskrom. Hon har en påse Sura soda pops i rockfickan och ibland viskar hon “surt sade räven och tog en soda pops” i mitt öra och stoppar en sodapops i munnen. Else-Marie är korpulent, men det finns ändock en nypa ansenlighet i hennes utseende. Hon doftar gott och välbekant, ungefär som sudden som Merit från Brunefall hade i sin bänk när vi gick i årskurs 2. Vi satt i bänkarna bredvid varandra och hon brukade försiktigt knuffa till mig i sidan när hon var säker på att magistern inte såg och lät mig lukta på hennes sudd. Else-Marie förgyller mina dagar. Dock har jag blivit varse om att min fokus har avtagit en aning denna vecka, men jag har även kännt en viss upprymdhet över att gå till arbetet. Denna förmåga, att bli hänförd av en annan människa har för mig tidigare varit dold. Det är något med Else-Marie som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

På återseende, er tillgivne Herr H Hortlund.

Herr H är fortfarande försvunnen

Idag stod det i Dagsbladet att herr H sågs i norra Italien i torsdags. Man har börjat undersöka saken närmare för att ta reda på om det verkligen var han. Ögonvittnet är en kvinna i 40-års åldern som satt och drack sitt vanliga morgonkaffe på det lokala caféet och satte plötsligt i halsen då hon fick syn på denna man som hon för över 20 år sen hade en lite flört med när hon semestrade en sommar i Sverige med sin familj.

Herr H är försvunnen

Herr H har inte setts till på väldigt länge nu. Han är dock inte speciellt saknad på jobbet, men man har börjat undra. Vart har han tagit vägen? Har han fastnat i toalettstolen? Rymt med Gerda från kassan? Åkt till norrland för att förfylla sin dröm om att bli friluftsguide? Det som är mest besynnerligt är att fru H strosar runt på gatorna med ett ovanligt brett leende på läpparna…

Fru H skadad i huvudet

Herr Hortlund sågs idag parkera en vinröd golf bakom Sparbanken för att sedan småspringa in i Bowlingarenan. Han sågs sedan bära ut en medvetslös fru Hortlund och rivstarta och köra de hundra meter det är till Vårdcentralen. Han parkerade bilen omsorgsfullt och bar in sin bleka hustru till Doktor Hjulbergh som snabbt konstaterade att fru Hortlund hade fått ett bowlingklot i huvudet. Hon skickades raskt vidare till regionalsjukhuset där hon nu vilar i en groteskt tråkig sal, närmare bestämt rummet bredvid fru Holmén.

The beginning

Café Semlan på biblioteksgatan, samtal mellan fru Holmén och gubben Torstensson. 

Vet du vad? De har anställt en ny kille i charken på ica!

 Åh! Vad skoj! Hette han möjligen Sivert? Eller Stiv kanske?

Nej den här mannen hette herr Hortlund minsann. En sniken jävel!
Han klagade på fågelskit (eller som han så fint uttryckte sig: “fågelspillning”) på en av infartsskyltarna, att det gick för långsamt i chark-kön och att den övriga personalen var allmänt sölig. Själv skulle han minsann kämpa för förändring och förbättring!

Haha, Herr Hortlund är en jävla slafsröv. Du ska se när han själv kryssar med kundvagnen. Inte jävlar är han blixten då inte!

Det är ju inte utan att man blir lite inspirerad. Det är precis vad jag sa jag på hembygdsmuséet, men de tyckte inte samma.

Men där brukar de väl inte vara så noga med petitesser? Jag såg dem sätta upp en tavla en gång, med hubbabubba, jordgubbssmak!

Gosh, de har ju ingen smak! Då var nog min snorloska i gardinen något fylligare dekoration ^^

Ja det tror jag absolut! 

Poisitivt

Unga Juliania Corrsporre i samtal med unga fru de Coq-Johansson på 3:an in mot stan idag.

– Nåja, det är kanske inte min mat som luktar

  – Om jag har tur är familjen Hortlund inbjudna på middag!

– Det hade varit gemytligt och ett synnerligen välbehövligt inslag i er frostiga relation!

 – Då skulle jag bjudit fru hortlund på en gnutta vin, där behövs det endast en gnutta för att få igång maskineriet. Och herr Hortlund skulle jag ha smörat för genom att fråga hur det går med järnvägsbyggeriet hemma i garaget på Ballabogatan 73.

– Ja, du kan sannerligen konsten att smickra in dig ^^

 – Haha ja jag är ju så underbar. Det är väl därför mina vänner hittar andra saker att göra när vi bestämt nåt.

– Just så! Tänk positivt!

Smutsig byk

Bagarhustru Malmström och fru Holmén utanför Hasses BBQ & Tattoo mitt i lunchrusningen.

– Ja, gasta tag i herr Hortlund om hans fru tillåter så ^^ Men det sägs att hon ska ha en härligt förspelsaktig dination med Eduardo (han på posten) på Gran i afton, så det kan nog vara lugnt! ^^

 – Ja då kan jag passa på att bjuda hem herr Hortlund då. Kanske jag kan passa på att få kläderna tvättade och lakanen manglade!

– Och blusarna stärkta.

 – Precis! Och trosorna strukna.

– Vet du om han målar garage och tvättstugor? Billigt menar jag…

 – Om man betalar i rätt valuta så…

– Du menar sex? Ska han ha knulla för besväret? (upprörd)

 – Nejnejnej, han vill ha betalt i francs.

– Francs, det finns väl inte längre?!

– Det gör inte sex heller för vissa, kan jag avslöja… (ton av bitterhet)

En dag på jobbet

 – Jag stötte på Herr Hortlund när jag storhandlade på Coop igår. I avdelningen för diverse skurmedel. Han plockade på sig både det ena och det andra. Jag undrar jag vad han ska med allt det till. Om det bara är vårstädning på gång eller om det har planterats lik i garderoben…

– Eller om haschordlingen börjar slaska av sig på möblemanget! Det är ju han som förser hela stans “kändiselit” med partydroger via ett litet postorderföretag med boxadress i Laholm.

 – Mats Matsson berättade för Dagsbladet i en fängslande artikel om rosodling att man kan använda just diskmedlet Yes som gödsel. Kan det finnas något samband?

– Det tror jag säkert. Som stadens mest framträdande blomexpert i Kanal Digital och Dagsbladets “Grönt och Lummigt”-spalt så har ju naturligtvis han ett nära samarbete med herr Hortlund. Det snortas allt från hampa till flertåig palsternacka och allt sköljs ned med ett stort glas Vademecum.

 – När jag tänker efter såg jag något grönt sticka ut från Herr Hortlunds vänstra inneröra. Givetvis tänkte jag inte mer på det utan antog att det bara var lite spenat från gårdagens middag. Men kan detta vara en bieffekt måntro?

– Nja, det kanske var lite spenat, eller hans mobila lager av “medel” som han har med sig om han skulle få en blixtbeställning ute på fältet så att säga. För han använder det inte själv, inte längre. Han tog sig ur det där och började tjäna de stora pengarna istället.

 – Även ICA blir indraget i detta svindlande pussel. Hans jobb där är endast en täckmantel för att kunna sprida sina varor smidigt och enkelt bland ostar och diverse salami.  Jag blir inte förvånad om han har kumpaner i flera affärer runt om i landet.

– Naturligtvis. Är kanske ICA-chefen insyltad i detta också, eller är det herr Hortlund som på eget bevåg bedriver denna rekrytering?

 – Ägarna har beordrat att en utredning omedelbart ska startas. Man har upptäckt fiffel, men ännu inte kommit på vem som ligger bakom det hela. Än går Hortlund säker men ICA-personalen kan vara slugare än man tror..

– Ska du ange honom? Herr Hortlund Kan säkert få det att se ut som att allt är erat fel och så blir det prick i registret!

 – Imorse fann man en Yes-fläck på inventeringsprotokollet han utförde innan han stängde för dagen…

– Och naturligtvis blir det locket på och “Inga kommentarer” från Hälskoinspektionens ledning.

 – Givetvis. Vi vet ju hur dom hanterar sådana här saker. Och Mats Matsson som är så populär bland det svenska folket skulle kunna komma undan med vad som helst. Om han så gick och pallade äpplen på fru Kölnés trädgård eller rånade den lokala mejerifabriken skulle han aldrig misstänkas.

– Nej. När du tänker efter, har du inte sett honom lite väl ofta på ICA på sistone? Kanske i sin skogsgröna flanellskjorta?

 – Jo, nu när du säger det har jag sett en man jag tyckt verkar bekant men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vem det var. Men det måste ju ha varit han.

– Inte riktigt kunnat placera honom? Han är en sån där man känner igen men aldrig minns vem han är. Om han inte har sin flanellskjorta som faktiskt har blivit hans signum. Han hade nog nått annat på sig då, kanske sina gå-bort-skor.

 – Ja så måste det ha varit. Med de finaste kalasbyxorna. För att förvirra allmänheten.

– Just så! kanske med en flaska dressing chevalereskt uppstickande ur bröstfickan där han annars har sånna där fröpinnar där man skriver “gurka” och “majonnäs” när man sår.

 – Ja, så måste det ha varit. Kanske var det han som frågade efter en 150 gram superstar, med räksallad och en trocadero. För att inte dra så mycket uppmärksamhet till sig utan ger skenet av att vara en skum gubbe som hör hemma i Rothoffsparken.

– Just så! Och Fru Hortlund, är hon insatt i allt det här eller knegar hon bara på på Hallonfabriken som om inget hade hänt?

 – Man kan förvisso tro att hon är ovetande, men hon ljuger för sig själv och låtsas som ingenting. Hon vill inte veta av sin mans stolligheter, men du vet ju vilken charmör han är så hon kan bara inte förmå sig med att lämna honom. Som alla kvinnor vill även hon ha en man vid sin sida som kan mätta hennes behov.

It’s All ‘Bout Sex, sjöng Yngwie Malmsten när han var på sin folkparksturné som såklart även passerade stan. Han sjöng just den låten med extra feelin’ och fru Hortlund var säker på att han spände ögonen i just henne varje gång han sjöng refrängen.

– Hon är en riktigt mansslukerska den där kvinnan!

– Men ändå stannar hon och nöjer sig med herr H?

 – Inte nöjer hon sig med endast honom. Men hon kan bara inte släppa taget, de har det så bra i sängkammaren. Men båda har de sina hemligheter. Jag tror att även han vet om det.

– Usch, så smutsigt! gah!

 – Det sägs ju att fru Holmén skulle vara herr Hortlunds älskarinna.

– Nakenbadandets mästarinna… alltid har hon ett finger med i spelet! usch!

– Henne blir man aldrig av med. Hon kommer troligen fortsätta skapa kalabalik även i graven.

– Naturligtvis! Några oäkta barn som dyker upp varje decennie fram tills 2067.

 – Då undrar jag vad det har blivit av Stiv Baboscha? Har du hört något från honom på senaste tiden? På tal om oäkta barn…

– Åh gud. Honom vill jag inte prata om! Om hans systrar då?

 – Liljan och Marit menar du?

– Det minns jag inte, men så kan det ha varit!

 – De åkte på en roadtrip 1996 och har inte hörts av sen dess.

– “Hejdå, vi ses i San Diego”, sa de och lyfte på hatten. de hade alltid så glänsande hår!

– Jag har alltid avundats deras hår…

– Jag med!

 – Man skulle ha frågat vad dom gjorde för att hålla det så glänsande, men nu är det försent.

– Ja… attans!

Ett liv med Hortlund

Sen onsdagseftermiddag, telefonsamtal mellan herr Juhlin och fru Zetterberk.

Själv handlade jag på hemköp, min brors val, blä!

DU slapp ju iaf gå in på ica, och låta alla minnen av herr Hortlund hoppa på dig… Ica-interiören får mig alltid att tänka på denna man.

Jag tänker ständigt på den mannen!

Jag med! ser honom speglas i fönstret och så vänder jag mig hastigt om, men möts bara av intet.

Han kommer nog förfölja oss länge, det är väl bara att inse…

Jag har lärt mig leva med honom, sätter till och med fram en extra gröttallrik om mornarna.

Ja jag brukar alltid lämna ena tandborstsmuggen ledig.

Men aldrig ett spår av tandkrämssaliv nere i botten på den? Den är som ny?

Ja man skulle inte kunna tro att det gått tre år sen jag köpte den.

Har han hängt med dig så länge?

Ja det måste ju vara det, med tanke på att det var så längesen jag köpte muggen.

gosh! känns som att han kom in i mitt liv typ förra veckan eller så… läskigt!

Ja så känns det för mig med! Jag har väl inte insett hur fort tiden har gått. Och vad har hänt? Vart tog tiden vägen? Kanske tog den en sista-minuten till Moskva.

kanske… jag har då ingen annan förklaring… jag känner mig bestulen på tre år minus en vecka. det är vad herr Hortkund har gjort oss!
Hortlund, inte Horkund, TYP.

Men är inte Hortlund även en horkund?

Det där har jag inte fått bekräftat.

Men det skvallras om saken. Han kanske inte är den fina mannen han ger sken av att vara.

Nej, visst är kavajen alltid väl stärkt och byxorna har sina prydliga pressveck, men under de fina kläderna döljer sig månne en mer karaktärssvag man än vad Fru Hortlund anade när hon sa “ja” i Örkelljunga Folkpark den där våren.
Nu gastade glassbilen till här utanför.

Då måste du ju springa ut!

Nej för fan.
Jag väntar på korvbilen.

Någon som skulle passa utmärkt till en sådan chaufför är fru Holmén!

Verkligen! Hon är “tokig i korv” som man säger.

Vi kanske skulle ta och starta ett sådant företag, vi skulle nog tjäna många pengar på det!

Ja, eller hur! Vi kan höra med fru Holmén om hon vill vara omslagsflicka!