Slut på boysenbär!

“Boysenbär boysenbär boysenbär-boysenbär-boysenbär” gick professor Hilding Herlitsch och mumlade för sig själv längs Äckelbergsgatan. Klockan tio imorse hade han suttit och skrivit på ännu en doktorsavhandling om partialbråksuppdelning då hans älskarinna fru Mortberg hade slagit upp dörren och störtat in i hans arbetsrum med en kraft som fick dörren att lossna från gångjärnen.
– Idag är det konungens namnsdag, förkunnade hon barskt med ena foten uppe på skrivbordsskivan och ena handen instucken i sitt sidfläsk.
– Är det inte Tadeus och Helmer vi firar idag, frågade professor Herlitsch som var en man med koll på bemärkelsedagar. Det hade nämligen förhappat sig som så att han gjort lumpen med två tvillingar som hetat just Tadeus och Helmer Blasthake och det hade alltid varit stort tårtkalas just den 12 februari.
– Ja det må så vara, men tårta ska vi ha! sade fru Mortberg med schvung i rösten och tittade ut genom fönstret. Sedan vände hon hastigt ansiktet mot sin älskare och skrek “BOYSENBÄÄÄR” så att han nästan trillade av stolen galen av åtrå.
– Ligg nu inte där, din fåntratt, fortsatte fru Mortberg och stack en femtiolapp i hans hand som fortfarande höll krampaktigt om pennan uppe på skrivbordsskivan.
Så nu gick professor Hildning Äckelbergsgatan fram och spelade upp en calypsoversion av “Ta en kaka till kaffet” i huvudet.
Han stegade in i den lokala matbutiken och höll på att krocka med fru Nilshammar som köpt paprika på extrapris och hastade hemåt. Saken var den att boysenbären var slut, och när detta faktum stod för professorns sinne slog något slint. Kanske vard et för att han i sällskap med fru Mortberg kände sig som en riktig vildman, ung och viril på nytt; som under dagarna på högskolan.
Securitasvakter tillkallades och Herlitsch ledsagades ut ur affären och ner till alkisbänken i parken. Där fann han ett paket prinskorv, just på platsen där fyllot Viklander alltid satt innan han blev häktad i sin närvaro.
Han visste hur mycket fru Mortberg tyckte om prinskorv, hur hon älskade när han satte korvarna mellan sina tår och lät henne knapra upp dem en efter en, så han lommade hem och har enligt vad ryktena säger inte lämnat sängkammaren på hela dagen.