En ordinär dag, del IV

Hon vaknade av ett frenetiskt bankande.
Fru Holmén reste sig upp från toalettstolen och spolade ner dagens skörd med ett belåtet leende. Så rullade hon ihop det som återstod av Svensk Damtidning sedan toalettpappret tagit slut.
Det fortsatte banka på dörren. Hon sprayade lite dofta-gott och gjorde upp en aristokratisk min, öppnade dörren och tog ett långt kliv ut i verkligheten.

– Hur i hela friden är du funtad, ditt jävla skatbo?!, skrek Motritus Carlëen och hoppade upp och ner samtidigt. Du har ju förihelvete varit där inne sedan i går eftermiddag!

Fru Holmén krökte något på läppen. Det stämde mycket riktigt att hon somnat där inne, det räfflade avtrycket från elementet i hennes panna talade sitt tydliga språk. Hon föste honom åt sidan och stegade vidare.

Sanning att säga visste hon inte vart hon skulle ta vägen. Det förflutna spökade för henne var hon än befann sig. Hennes lösning hade varit att fly, i två dagar hade hon nu varit på flykt. Första natten hade hon somnat inne på Pizzeria Garananiniti, och efter den historia av härskarteknik hon hade praktiserat där hade inte pizzabagaren vågat väcka henne när han låste för kvällen. Hon hade vaknat med salivsträngar på kinderna först vid 10 av att städerskan låste dörren och gick hem. Och den här natten hade hon alltså tillbringat på den allmänna unisextoaletten vid korsningen Korvgatan/Bävergränd. Hon luktade surt. Klockan var bara åtta, inte många skulle lägga märke till henne om hon åt frukost ur Storkioskens papperskorg. Pulvermos var ändå godare dagen efter. Hon schasade iväg fiskmåsar och talltrastar, lyfte på locket och drog efter andan. En flaska rhode island-dressing. Vem? Hon tittade sig runt omkring, en flock med duvor lyfte när Ålkyrkan slog åtta prick.

Plötsligt fick hon bråttom. Hon stängde papperskorgen och småsprang Helmers gata ner. Nummer 19. Det var bråttom!

Fortsättning följer…

Slut på boysenbär!

“Boysenbär boysenbär boysenbär-boysenbär-boysenbär” gick professor Hilding Herlitsch och mumlade för sig själv längs Äckelbergsgatan. Klockan tio imorse hade han suttit och skrivit på ännu en doktorsavhandling om partialbråksuppdelning då hans älskarinna fru Mortberg hade slagit upp dörren och störtat in i hans arbetsrum med en kraft som fick dörren att lossna från gångjärnen.
– Idag är det konungens namnsdag, förkunnade hon barskt med ena foten uppe på skrivbordsskivan och ena handen instucken i sitt sidfläsk.
– Är det inte Tadeus och Helmer vi firar idag, frågade professor Herlitsch som var en man med koll på bemärkelsedagar. Det hade nämligen förhappat sig som så att han gjort lumpen med två tvillingar som hetat just Tadeus och Helmer Blasthake och det hade alltid varit stort tårtkalas just den 12 februari.
– Ja det må så vara, men tårta ska vi ha! sade fru Mortberg med schvung i rösten och tittade ut genom fönstret. Sedan vände hon hastigt ansiktet mot sin älskare och skrek “BOYSENBÄÄÄR” så att han nästan trillade av stolen galen av åtrå.
– Ligg nu inte där, din fåntratt, fortsatte fru Mortberg och stack en femtiolapp i hans hand som fortfarande höll krampaktigt om pennan uppe på skrivbordsskivan.
Så nu gick professor Hildning Äckelbergsgatan fram och spelade upp en calypsoversion av “Ta en kaka till kaffet” i huvudet.
Han stegade in i den lokala matbutiken och höll på att krocka med fru Nilshammar som köpt paprika på extrapris och hastade hemåt. Saken var den att boysenbären var slut, och när detta faktum stod för professorns sinne slog något slint. Kanske vard et för att han i sällskap med fru Mortberg kände sig som en riktig vildman, ung och viril på nytt; som under dagarna på högskolan.
Securitasvakter tillkallades och Herlitsch ledsagades ut ur affären och ner till alkisbänken i parken. Där fann han ett paket prinskorv, just på platsen där fyllot Viklander alltid satt innan han blev häktad i sin närvaro.
Han visste hur mycket fru Mortberg tyckte om prinskorv, hur hon älskade när han satte korvarna mellan sina tår och lät henne knapra upp dem en efter en, så han lommade hem och har enligt vad ryktena säger inte lämnat sängkammaren på hela dagen.