Korta armar blir längre

Forskare Eva-Tuva Skjiöld höll idag en spännande föreläsning på stadens universitet. Det har nämligen visat sig att de mänskliga armarna är något otillräckliga, till exempel när storfiskare ska tala om hur stora fiskar de sett. Eva-Tuva håller dock i detta nu på att söka patent på ett par groteska spindelarmar som kommer hjälpa till vid sådana situationer. Bolinders snickerifabrik är tillverkare och produkten kommer år 2010.

Fru H skadad i huvudet

Herr Hortlund sågs idag parkera en vinröd golf bakom Sparbanken för att sedan småspringa in i Bowlingarenan. Han sågs sedan bära ut en medvetslös fru Hortlund och rivstarta och köra de hundra meter det är till Vårdcentralen. Han parkerade bilen omsorgsfullt och bar in sin bleka hustru till Doktor Hjulbergh som snabbt konstaterade att fru Hortlund hade fått ett bowlingklot i huvudet. Hon skickades raskt vidare till regionalsjukhuset där hon nu vilar i en groteskt tråkig sal, närmare bestämt rummet bredvid fru Holmén.

En helt ordinär dag, del II

Den mulna himlen sänder ett dämpat ljus in i det sterila sjukhusrummet. För tillfället är det endast respiratorn och en stark önskan om att få måla om uthuset som håller fru Holmén vid liv. Hennes satta kropp är täckt av ett vitt lakan, en komposition som får doktor Hjulström att tänka på strandade blåvalar. Ur hennes mun sticker en gigantisk purjolök. Doktor Hjulström funderar på om genmodifiering av mat är moraliskt rätt eller fel. Längre än så hinner han inte tänka innan kontorska Jensdotter struttar in i salen iklädd en tight vårdress från Modehuset Palattso och ett par svarta stövletter i skinn.
– Ni ska inte vara här, får doktorn fram.
– Låt mig vara, jag hör till familjen, väser kontorskan.
– Till familjen?, säger doktorn och tittar frågande på den unga damen.
– Till familjen!, deklarerar hon obstinat. Fru Holmén råkar vara min mamma!
Doktorn drar efter andan.

—

Justus Viklander sitter på den blåa parkbänken idag, när han för tjugo minuter sedan vaknade upp för dagen märkte han att den gröna bänken redan var nerkissad så det fick bli den blåa idag. Raskt tömmer han dagens tredje powershot i form av Kronbloms blandning, det starkaste alkoholhaltiga som hittills skapats på denna planet.
Hade det varit sommar så hade fåglarna kvittrat, men nu är allt han hör det irriterande pipet i sitt eget huvud. Han kommer aldrig glömma dagen då hans liv fick en plötslig vändning. Från hyllad chaufför av korvbilen hade han blivit fyllo över en natt då han kört på gamla änkefru Mortander, veganismens främste taleskvinna i kommunen. Alla hade tyckt att det var ironiskt att just hon hade blivit dödad av korvbilen, och Justus var tvungen att sluta. Det fanns helt enkelt ingen annan lösning, korvbilens anseende var helt klart naggat i kanten. Han skulle inte längre få susa in i lunchrummet, kasta sin gubbkeps så att den landade på rockhängaren och sträcka fram en liten nyplockad blomma till unga fröken Hjortstock. Unga vackra fröken Hjortstock. När hon några månader senare gifte sig med mattförsäljare (utsedd till Årets Mattförsäljare tre år i rad) Kalifatides Holmén, och blev fru Holmén, då visste hans sorg inga gränser.
Han hade sedan dess suttit här i parken, alternativt utanför Sparbanken, ibland spelandes på en gitarr som saknade tre strängar, och tjänade växelpengar att köpa Eldorados nudlar för.
Han hade ingen aning om att väldiga intriger snart skulle förhindra honom från att spela en egen tonsätning av Frödings dikt “Gråbergets sång” nästa morgon.

En helt ordinär dag

När fru Holmén tidigare idag var på Coop och inhandlade veckans varor blev hon fruktansvärt förfärad över en händelse som inträffade. Hon spatserade i lugnan ro nerför gångarna i affären, med sin kundvagn framför sig och inköpslistan i ett stadigt grepp i vänster hand. När hon kommer till frysdiskarna och ska se efter hur många påsar fryst broccoli hon behöver inser hon till sin förskräckelse att listan är borta. Den ligger varken i fickan, vagnen eller handväskan. Medan stressen och paniken sakta börjar stiga, och klimatet innanför chiffongblusen blir smått tropiskt, försöker hon minnas alla ställen i butiken hon varit på. Hon kan bara inte handla klart utan sin lista. Broccoli, kapris, rödbetor och brysselkål börjar snurra runt i huvudet.

Just då stegar herr Hjortheden fram till grönsaksdisken och ser på andra sidan disken en yngling i full färd med att snatta ner krysantemum i kruka, ner innanför byxorna. Herr Hjortheden svingar vant en purjolök för att knocka ynglingen men missbedömmer (efter en ögonoperation nyligen) positionen något. Fru Holmén som står och hyperventilerar borta vid Fryst & Packat hinner knappt reagera innan purjolöken susar ner i hennes strupe och kilar sig fast. Med en duns faller hon till golvet.

Herr Hjortheden fryser till av fasa, vad har han gjort? Är det inte fru Holmén som precis dunsade ner i golvet? Innan han hinner tänka skriker han åt första människa han ser att ringa efter en ambulans och är i tre stora bentag framme vid den till synes livlösa kvinnokroppen.

Samtidigt, tre gångar därifrån, i full färd med att diskutera med sin make hurvida de ska köpa Keso med feta och oliv-smak eller naturell, hör fru Mortberg ett obehagligt klagotjut. Hon tittar på sin make som bara rycker på axlarna. Måste han alltid vara så karaktärslös. Tänk om han någon gång kunde visa några känslor. Inte ens när de rumlar runt i sänghalmen visar han något minsta tecken på att han känner något. Han bara guppar upp och ner, gör ifrån sig en liten välbelåten suck efter en stund, rullar runt på sidan och tar fram senaste numret av Medicinsk vetenskap.

Fortsättning följer…

The beginning

Café Semlan på biblioteksgatan, samtal mellan fru Holmén och gubben Torstensson. 

Vet du vad? De har anställt en ny kille i charken på ica!

 Åh! Vad skoj! Hette han möjligen Sivert? Eller Stiv kanske?

Nej den här mannen hette herr Hortlund minsann. En sniken jävel!
Han klagade på fågelskit (eller som han så fint uttryckte sig: “fågelspillning”) på en av infartsskyltarna, att det gick för långsamt i chark-kön och att den övriga personalen var allmänt sölig. Själv skulle han minsann kämpa för förändring och förbättring!

Haha, Herr Hortlund är en jävla slafsröv. Du ska se när han själv kryssar med kundvagnen. Inte jävlar är han blixten då inte!

Det är ju inte utan att man blir lite inspirerad. Det är precis vad jag sa jag på hembygdsmuséet, men de tyckte inte samma.

Men där brukar de väl inte vara så noga med petitesser? Jag såg dem sätta upp en tavla en gång, med hubbabubba, jordgubbssmak!

Gosh, de har ju ingen smak! Då var nog min snorloska i gardinen något fylligare dekoration ^^

Ja det tror jag absolut! 

Sexnovell på vift

Laurinia del Rhode Island, lärarinna vid grundskolan här i stan, har idag satt in en annons i Dagbladet angående en försvunnen portfölj. Rykten gör gällande att hennes grova sexnovell, samt inspirerande lektyr i form av senaste Cosmopolitan samt Strindbergs Röda Rummet, ligger med i väskan, tillsammans med en gräddbakelse som enligt uppgift fungerar som någon sorts litterär afrodisikum.
Dagbladet undviker att spekulera i frågan men slänger upp en femtusing till den som lämnar in portföljen till Dagbladets redaktion istället för till polisen.

Polisen, i sin tur, söker Laurinia del Rhode Island som enligt uppgift inte har setts till sedan hon via bibliotekets faxmaskin skickat in annonsen till Dagbladet. Hon lämnade sin pudel bunden utanför Stadsbiblioteket.
Bibliotekarieinna  Louise Geffblad hälsar att lärarinnan även har tre försenade böcker, varav en faktiskt väntas av en annan låntagare.

Herbhert Viklander
Chefredaktör Dagbladet

Poisitivt

Unga Juliania Corrsporre i samtal med unga fru de Coq-Johansson på 3:an in mot stan idag.

– Nåja, det är kanske inte min mat som luktar

  – Om jag har tur är familjen Hortlund inbjudna på middag!

– Det hade varit gemytligt och ett synnerligen välbehövligt inslag i er frostiga relation!

 – Då skulle jag bjudit fru hortlund på en gnutta vin, där behövs det endast en gnutta för att få igång maskineriet. Och herr Hortlund skulle jag ha smörat för genom att fråga hur det går med järnvägsbyggeriet hemma i garaget på Ballabogatan 73.

– Ja, du kan sannerligen konsten att smickra in dig ^^

 – Haha ja jag är ju så underbar. Det är väl därför mina vänner hittar andra saker att göra när vi bestämt nåt.

– Just så! Tänk positivt!